Vi går promenad på helgen hela familjen. Skulle bli längre sträcka om det inte fanns hinder för det nu.
Skönt, var riktigt varmt. Fika på trappan sen med kaffe och godsaker min yngsta gjort.

Självklart sätter jag på Pokémon go när vi går ut och går, kul att knäcka ägg. :)

Jag skäms och känner skuld för att jag mår dåligt just nu. Att det drabbar ekonomin.
Jag skäms för att jag inte fixar jobbet just nu.
Hela jag skäms, fast det borde jag inte göra. Kanske det är en del jag ska gå igenom och sen acceptera bara.

Igår var vi ute i trädgården och grillade korv till lunch. Alla 4 och en av katterna. Kallt men så mysigt. Lite sol och frisk luft för våra tonåringar som helst är inomhus. Bra att de inte får välja ibland, då har vi oftast väldigt trevligt.

Söndag idag. Kanske en promenad eller en kaffe på trappan. Måla lite blir det i alla fall, jag försöker sätta mig och inte ha bestämt vad det ska bli.

Med önskan om en trevlig solig dag till den som kanske läser.

Hade visst en blogg här redan, bortglömd verkar det som. Vilket som, här är jag, många år senare. Något visare, men just nu något trasigare.

Jag är 45, och idag känns det som jag mentalt är 10 år äldre. Å andra sidan, finns det en ålder på ens själ? Den anpassar nog ålder efter mående.

Sitter här och har Spotify på, lyssnar på ny musik, Spotify föreslår och jag ger förslagen en chans. Intressant kan det bli.

Livet slår knut på sig själv, igen. Funderar lite på vad som är själva meningen med motgångar i det här läget. Menar, var det inte nog med en missbrukande/alkoholdement far som dog för tidigt, diabetes typ 1, unipolaritet, en av bipolära polerna som är den aktiva, nämligen den depressiva, 2 sjuka familjemedlemmar i nuläget. Fy fasen och BAJS!!!!

Min privata situation gör att jag inte orkar med jobbet som fritidspedagog i nuläget. Sjukskrev mig en dag för 2 veckor sedan, fick en tid på öppenvården psykiatrin. Läkaren stirrade på mig när jag beskrev mitt liv och sa; Du har en rejäl livskris! En rättvis beskrivning tycker jag. Jag menar, ibland är det mer än man hanterar...

Dessa två veckor har gått och det enda jag gjort är att hantera min privata situation som innebär 2 sjuka familjemedlemmars väl och ve, planera dagarna för att allt ska fungera. Turer in till stan för besök hos diverse instanser nödvändiga för vår familjemässiga överlevnad.

Jag lade in om sjukskrivning hos försäkringskassan och några timmar efter hade jag en beviljad sjukpenning. Va? Ja jösses. Ersättningen är skit men det får vara så, tar jag inte hand om mig nu smäller det rejält.

Samtal med min chef idag resulterar i att jag hör mig säga att jag vill jobba på kontor... en tanke jag haft genom åren faktiskt. HR är inkopplad för rehabiliteringsplan, kanske kan de tillgodose min önskan. Vi hoppas det, för gå tillbaka till fritids och skolan känns idag inte möjligt. När jag sjukskrev mig var tanken att snart återgå, äh, 2 veckors vila räcker väl?! Mmmm... nej, inte.

I onsdags var jag till stan med min mamma och jag var helt slut när jag kom hem, huvudvärk och ont i magen. Ny erfarenhet för mig. Rädd för det mesta är jag i mina sämsta psykiska perioder men detta känner jag inte igen. Insikt; utmattning.

Jag har tagit fram mina akrylfärger. Målar mycket. Det ger mig lugn.

Mer tankar imorgon. Ha en skön kväll.