Kylan släpper inte! Stackars vovve? det går inte att ta en promenad i den här kylan. Jag orkar ju inte gå med honom heller.. Jag behöver också röra mig och få frisk luft. Ska prata med kuratorn nästa vecka om just hur mycket jag kan göra och belasta min hjärna med aktiviteter. Hoppas han har någon idé. Kylan ska i alla fall släppa under veckan.

Hittade två serier att titta på. Börjat med The Swarm, katastroffilm om något i havet. Fringe är en sci-fi serie. Får bli nästa omgång.

Morgon och förmiddagsrurinen att ha en vovve emellan benen. Han glor på mig tills jag bäddat och placerat mig under en filt. Sen somnar han gott. Ibland vilar jag också.

Måste tvätta, det är min mission denna veckan. 2 om dagen, målet är tomma korgar.. igen. Går så fort, kommer mig inte för, och det får vara så.

Jag och vovve väntar in våren. Då kan vi leka ute, aktivering och rörelse. Han kan vara hemma fler dagar.

Igår flyttade vi den tvn vi haft uppe. Ingen använder den. Tv-rummet kanske kan få vara gästrum och åter, arbetsrum. Jag vill skriva, det var min plan, men så kom jobbet ivägen, och utmattningssyndromet. Så sorgligt, besvikelse.

Det var bara en tidsfråga, egentligen. När man flera månader säger till sig själv; Akta dig så du inte smäller, har man egentligen redan gjort det. Visst är det hemskt? Man kör på bara. Läser på gruppen på facebook, vissa är hemma i många år, vissa börjar jobba för tidigt och smäller igen värre. Vissa hemma något år och börjar på 25%. I många fall verkar läkare vara olika förstående. Blir jag någonsin frisk? Den frågan kommer och går i mitt huvud. Ja, jag har bestämt mig, jag ska bli frisk, det får ta den tid det tar.

Nu ska jag se på serien. Kram på er som läser. Kommentera gärna.

God fortsättning på 2024.

Ni som faktiskt läser min blogg har säkert märkt att det varit inläggsbrist.

Jag sammanfattar det med några få ord:
Kaos - mått väldigt dåligt psykiskt - bilproblematik och julledighet med firande.

Om jag skulle återberätta skulle det bli ett oerhört långt inlägg. Nu ligger det bakom mig och vi har tagit de första stegen in i 2024. Vad kommer detta året bjuda på?

Jag försöker leva här och nu.
Min utmattning är högst närvarande och läget är sämre än förut. Under lovet har familjen fått ta alla promenader med vovven, jag har vilat och inte gjort mer än jag måste. Betyder att tvättberget är stort just nu. Till veckan börjar ungdomarna skolan och vovve kommer vara hos dagmatte 3 dagar. Jag måste vila. Promenaderna drar mycket energi. Det är jobbigt att lämna honom, jag får dåligt samvete, men dagmatte går promenad länge hon, då får det vara så.

På tisdag ska jag till min präst. Längesedan nu. Sen har jag fått en tid hos kuratorn på vårdcentralen, ska se vad hen kan hjälpa mig med. Läkarbesök närmar sig för att förlänga min sjukskrivning. Det finns inget alternativ. När man går in på Ica Maxi och hjärnan loggar ut vid grönsakerna, det blir jobbigt med alla färger och hyllor och människor. Jag tittade ner och blundade bara för att stänga ute alla intryck. Blev helt yr och fick huvudvärk. Då finns inte alternativet att börja arbeta. Jag oroar mig inte för läkarbesöket, de har inte ifrågasatt mig hittills. Jag ska skriva min lilla lista med stödord. Som vanligt.

Det är så himla kallt. Ute men även inne då 2 element krånglar. Suck. Vovve fick första promenad på flera dagar, han var så nöjd och glad och trippade fram.

Nu är jag trött, peta in ved i spisen i köket och vila.

Kram på er.

Jag hamnade här idag, brukar sällan sitta vid datorn då jag blir så trött av att titta på skärmen för länge. Nu behövde jag göra det då jag ska beställa skolfoton på ungdomarna. Det är så tacksamma julklappar till släkten. Nu var det gjort i alla fall. Passade på att städa i min mail också, svårt på mobilen. Hade jag orkat sitta här oftare, hade jag bloggat här istället. Är lite bökigt med telefonne.

Igår var jag och mor till IKEA. Oj oj säger jag bara. Hjärntrötthet de luxe. Ögonen gick i kors, huvudvärk och allmänt slak. När jag kom hem och kastat i mig lite gröt, sa maken; - Gå och lägg dig. Hörde knappt vad han sa och kunde lixom inte synka ihop saker, som att höra honom prata och göra något annat samtidigt. Jag lade mig, och vilade en timme. Sen  kröp det i hela kroppen. Jag fick gå upp helt enkelt.

Sonen kom hem igår kväll med känslan att han skulle bli sjuk och nu har han ont i halsen, ont i kroppen och feber. Han var ner och käkade och har lagt sig igen stackaren.

Jag laddar... ikväll ska vi åka och handla och då betyder det vila innan. Med det sagt har jag inte gjort något särskilt idag. Har en tvätt att hänga och ska köra en till. Ni ser vad jag roar mig, men vi ligger lite efter i den vägen. :)

På tisdag har kyrkan sopplunch och jag har funderat på att komma ut hemifrån någon timme eller två då och då. Den annars väldigt aktiva människan som inte är stilla en sekund på jobbet har gått till att bli mer stilla och utan sociala kontakter (om man räknar bort familjen), alltså kollegor, vårdnadshavare och eleverna. Det är inte jobbigt att vara hemma hela dagarna, egentligen inte heller att det inte finns någon att prata med, men till slut behöver man se något annat, ett socialt sammanhang, att byta fraser om lite av varje t ex väder och nyheter. Det sistnämnda kan kvitta men folk måste lixom ventillera sina känslor för det som händer i samhället och världen. Jag tittar sällan på nyheter. Det poppar upp små nyhgetsnotiser i min klocka, då den är kopplad till telefonen. Det räcker för mig lixom.

Så för att "våga" gå på sopplunchen på tisdag, frågade jag "min" präst som jag har samtal med om hon var där och då fick jag till svar; - Jag kan vara där! Då går jag med all säkerhet dit! :D

Prästen nämnde även att vår diakon skulle starta upp handarbetscaféet. Torsdagar 13:30-16. Då kan man komma och gå när man vill, prata lite, fika och kanske lite handarbete också. Församlingshemmet är ihopbyggt med en stor villa, och då kommer det hålla till på övervåningen där. Vet att de haft hyresgäster där förr. Jättetrevligt är det i alla fall och jag ser mycket fram emot att gå dit.

Nu tänker ni att jag är en djupt troende människa. Jag vet ju lixom inte riktigt det där. Min tro grundar sig i något annat och man måste inte blint tro på Jesus kristus för att vara aktiv i svenska kyrkan, det sa i alla fall min präst. Däremot tror jag, att det är bra att ha en tro på något gudomligt, något större och med ett sammanhang. Att dela kyrkans värderingar är även det ganska självklart att man behöver göra. Inget konstigt i det, att leva efter den gyllene regeln är självklart för mig. "Allt vad ni vill att människor ska göra er, det ska ni också göra mot dem!" 

Jag använder den mycket i mitt jobb med barnen. Spegling även kallat av mig. "Hur skulle du känt om du blivit slagen eller buttad av honom" har jag frågat många gånger. Svaret man får är oftast; - Inte bra. En ganska enkel sak att lära sina barn, den gyllene regeln borde gälla för allt och alla, tyvärr är det inte så.

Det där korsstygnsbroderiet som fortfarande har typ 10 stygn, borde jag ta fram. Ingen brådska med det, det ligger där det ligger. Frågan är var jag lagt de andra 3 jag köpte samtidigt? Jag är så disträ, och jag har inget minne av var jag lägger eller stoppar undan saker. Mycket frustrerande ibland när jag som igår skulle göra ett kort och behövde hitta akrylklossar att fästa stämplarna på samt en stämpeldyna. *Poff* Borta. Det hänger ju ihop med hela jäkla utmattningssyndromet men det kunde väl låta bli att ställa till det någon gång i alla fall.

Trolldeg!!!! Ja ärligt så ska jag göra en. Jag har ju massor av olika sorters stansar som jag kan använda, blommor, blad, hjärtan och fjärilar t ex. Blev sugen på att göra en ny adventsljusstaken för värmeljus. Ska få tummen ur och fixa det i dagarna. Skaparlusten är tillbaka och nu när jag då är hemma kan jag ju göra det när orken finns. En stund eller två varje dag finns i alla fall.

Nu ska jag se efter om regnet fortfarande är igång eller om hunden vill gå ut på dagens första promenad.

Ha det så skönt alla!

Tips på vad man kan göra med och av trolldeg:
https://www.ica.se/recept/trolldeg-grundrecept-721375/

https://www.ica.se/artikel/julpyssel-trolldeg/

I morse gick vi en promenad på 1,5 km jag och vovve. Ställde inte in klockan på den tyvärr. Efter lunch tog vi en längre promenad på 5 km. Så nöjd. Vädret var perfekt, 18 grader och solsken ?.

Igår skrev min chef. Det blir ett möte nästa vecka. Chef, jag, facket och ev HR. Han sa att han var osäker på om företagshälsovården var rätt väg att gå. Suck. Min utmattning beror i första hand på arbete. Jag har kontaktat mitt huvudskyddsombud och kommer prata ihop mig med honom innan. Har anteckningar, så de ska jag skicka till honom innan möte. Men, jag höll mig kortfattad i Mail med chef, ställde inga onödiga frågor. Stolt över mig själv. Det blir som det ska. Vill de avskaffa mig, fine! Det finns andra jobb. Punkt. På torsdag får jag förhoppningsvis prata med facket, till dess lägger jag det åt sidan.

Sjukersättning är beviljad! Hipp hurra!

Nu blir det lite kaffe och något att höja blodsockret med efter promenaden.

Önskar er en härlig dag.

På morgonen när ungdomarna åkt till skolan drack vi kaffe jag och maken efter dottern blivit skjutsad till bussen. Sen tog jag och vovve en morgonpromenad på gärdesvägen. Sonen tar långpromenad med vovve när vi ätit lunch, han har en lektion på måndagar.

I eftermiddag ska jag åka in till staden där kollegan bor. Hon ska ta med mina skor och en väska åt mig. Vill inte gå in på jobbet. Så nu vilar jag tills jag ska åka. Hon bjuder på en ??, blir nog trevligt. Hon är så trevlig.

Inget har jag hört från chefen eller företagshälsovården heller men jag försöker släppa det.

Snart dags för fika. Maken jobbar hemma. Ha en bra dag idag alla.

För en vecka sen fyllde svågern 60 år så i lördags åkte vi 25 mil för att fira honom och umgås med familjen. På vägen fick jag ångest och kände oro. Det har aldrig hänt förut. Flera gånger under dagen fick jag gå och vila, mycket ljud och intryck. Heller aldrig hänt mig förut. En lyckad dag. Till hotellet på kvällen. Låg i sängen tills vi skulle lägga oss för natten. Söndag morgon innebar hotellfrukost med hela högen, sen satt vi i lobbyn och umgicks allihopa. Även här mycket ljud och intryck, huvudet kändes svullet och huvudvärk.

Jag fick ny medicin för min depression, men jag tror det inte behövs. Överväger att skippa den. För vad ska den göra för nytta, egentligen?!

Igår vilade jag mycket. Försökte mig på att se på film, andra omgången gav jag upp. Orkade inte fokusera och det blev rörigt. Maken satte på ett program, jag fick ge upp. Blev bara snurrigt och rörigt, jag gick och lade mig.

Detta är inte jag, inte alls. Hur länge ska jag behöva vara hemma? I förmiddags tänkte jag på jobbet och började gråta. När jag tänker på jobbet tänker jag; Jag vill inte, det går inte. Ändå, förstår jag ännu inte detta. Alla har fattat före mig.

Jag har legat i sängen och sett ut genom fönstret, på löven utanför. Jag har tänkt att jag kommer ligga här och titta på när löven gulnar och faller till marken. När höstregnet slår mot rutan, när frosten kommer och när grenarna är täckta av snö. Och det gör ingenting. Frustrationen börjar avta och jag har insett att jag ska vila.

I eftermiddag kommer en kollega på kaffe. Hon bjöd in sig direkt när jag berättade. Underbara människa. På jobbet hörde jag idag att på mötet nämndes att jag skulle bli borta länge och vikarie skulle sättas in. Ingen förstod varför. Tänk så lite vi vet om varandra. Stor arbetsplats, man ses utomhus med barnen, men då pratar man om annat. De som vet är de närmsta kollegorna och de verkar inte sagt något. Tror inte någon speciell kommer höra av sig, för vad ska man säga?

Inför besöket har jag lyckats sopa hallen och köket och plockat lite. Sonen kom hem tidigare och sa; Vad fint du städat mamma. Älskade barn.

Imorgon behöver jag också vila. Vi ska på föräldramöte på kvällen på dottern börjar gymnasiet. Blir intressant att se hur det går.

Nu ska jag vila, titta ut på löven utanför, kanske blunda lite. Om jag lyckas döda flugan som irriterar mig först.

Ha det så gott ni som läser.

Till slut, gav jag upp. Det är ohållbart nu, mitt mående, och jag måste verkligen ta tag i det och en gång för alla komma någonstans.

Sist var jag hemma 2 månader 100%, 6 veckor med 50% och 3 veckor 75% sen semester och sen hela hösten 75%. Jag fick nytt jobb efter nyår och fick tjänstledigt 6 månader. Den arbetsplatsen jag hoppades så på blev det kaos och jag valde att gå tillbaka till min hemkommun. Jag fic jobb på en annan skola (är fritidspedagog men jag har nog nämnt det i tidigare inlägg) och hoppades så att det skulle bli bättre. Jag hade gått tillbaka på heltid och kände att jag klarade av det.

På nya skolan började det så bra. Jag skulle tillhöra en förskoleklass och samarbeta med 2 förskollärare. Under höästen blev belastningen hög både på fritids och i skolsamverkan. Hemma fanns en familjesituation som krävde sitt. 2 gånger kallad till chefen gällande arbetet i klassen och sen min hemsituation. Frånvaron var för hög ansåg han och att i längden skulle det inte fungera.

Jag blev mer och mer trött och ledsen. Orkade inget hemma och måendet blev sämra. Redan då borde jag ha larmat men man kör på. Inför hösten skulle jag byta arbetsuppgifter. Semestern kom och oron inför hösten, fanns i huvudet hela tiden, vilan räckte inte till.

För några veckor sedan bad jag om en tid till psykiatrin för ett möte. Det blev en konstaterad utmattning och jag valde att sjuksriva mig på deras uppmaning. 6-8 veckor. Så här sitter jag nu. Vad ska jag göra? Vad händer nu med jobbet. Jag vet att företagshälsovården kommer kopplas in och så även HR. HR har jag ingen bra erfarenhet av. Jag kommer kräva att den personen inte ska vara min kontaktperson.

Jag vill inte erkänna att jag inte orkar men jag vet att det är så. Lämna kollegor i sticket så att säga, men det borde jag inte göra. Det är svårt att få vikarier, och det gnager i mig.

Jag har skrivit till prästen i församlingen där jag bor, man kan få samtalsstöd där. Väntar nu på återkoppling från henne och en tid.

Nu kan jag ta hand om mig och min familj ett tag. Du ska orka, sa läkaren på psykiatrin, med din familj och dig själv. Hon har rätt, nu ska jag fokusera på mig själv, sen får jobbet vänta. Det finns (förhoppningsvis) kvar när jag är redo att försöka igen.

Jag var på intervju förra veckan på vårdbeoendet där jag bor. De skulle höra av sig innan veckans slut, kontakt med mina referenter först. De hörde inte av sig. Nytt jobb är inte lösningen sa min syster, hon har rätt, hon också.

Klockan 13 ca ska min son hämtas vid bussen och vi ska hämta hunden som är hos dagmatte. Många hundar att leka med har han, älskade vovven vår. Ska försöka få några timmar i veckan så han får socialt umgänge med sina kompisar.

Nu är det bara att gilla läget. Sitta och glo och inte veta vad jag ska göra på dagen, jag kommer ha svårt att få något gjort, också.

Blir nog inlägg lite oftare nu, när jag har tiden och behov av att skriva lite oftare.

Önskar er en bra dag!

Måndag idag och första sportlovsdagen för ungarna.

Jag jobbar som fritidspedagog och skulle ju ha jobbat idag så klart och då skulle min tid varit 7:30-16.

Tänkte när jag vaknade, nu skulle jag åkt till jobbet.

Det är något antiklimax med alltihopa. Jag som aldrig någonsin skulle valt att sjukskriva mig innan bara för att jag "är lite trött". Kankse någon dag har jag gjort det, men inte så här. Jag vill kunna sköta mitt jobb, gå dit och göra bra saker för de elever jag har ansvaret för. Nu kan jag inte det. Min privata situation kräver min fulla uppmärksamhet och engagemang. För att jag ska fungera på jobbet krävs det att jag är engagerad och klarar att vara det, hela tiden. Men mitt jobb har många moment, och krav som gör att jag inte i nuläget håller isär begreppen riktigt. Jag är inte i fas helt enkelt.

Idag ska vi in till en av instanserna vi åker till varje vecka. I slutet av veckan åker vi till den andra.

Ska ringa och kolla efter, jag har diabetes typ 1 och värsta pumpen till hjälp. Den kan numer skicka värden via mobilen direkt till systemet så min diabetessyrra ser det. Jag har införskaffat mig en ny mobil så jag ska kunna använda den funktionen. Möjligheten för familjen att följa mina värden finns också så nu testar min man. :) Jag ska i alla fall kontakta diabetessyrran och se om hon ser min rapport från pumpen.

Mot kaffekopp och påtår!