Precis!
Idag är värsta dagen på väldigt länge. Vilade när jag kom hem från den vanliga turen med ungdomarna till bussen och vovve till dagmatte. Kom hem, lade mig. Orkade inte slappna av. Jag har tvättat en maskin tvätt, samtidigt vilade jag i soffan utanför badrummet. Tog mig lunch, såg på serie, ett halvt avsnitt. När nästa avsnitt kom, gav jag upp. Vilar i soffan. Ont i ögonen och en alarmerande trötthet. För att inte tala om rastlöshet.

Att hämta vid hockey igår var inte bra. Jag orkade inte titta på vägen, alla mötande ljus och alla andra intryck. Jag blundade det mesta av vägen. Blev sent i säng också.

Bara halva dagen har gått. Ska hämta en ungdom vid bussen och hunden, sen kommer de andra hem runt 17- tiden. Hur ska jag fördriva tiden? Orkar inte vila och blunda hela tiden.

Kaffesugen, får ta en vilopaus från vilan och ta mig kaffe helt enkelt.

PISSDAG!!!

Kylan släpper inte! Stackars vovve? det går inte att ta en promenad i den här kylan. Jag orkar ju inte gå med honom heller.. Jag behöver också röra mig och få frisk luft. Ska prata med kuratorn nästa vecka om just hur mycket jag kan göra och belasta min hjärna med aktiviteter. Hoppas han har någon idé. Kylan ska i alla fall släppa under veckan.

Hittade två serier att titta på. Börjat med The Swarm, katastroffilm om något i havet. Fringe är en sci-fi serie. Får bli nästa omgång.

Morgon och förmiddagsrurinen att ha en vovve emellan benen. Han glor på mig tills jag bäddat och placerat mig under en filt. Sen somnar han gott. Ibland vilar jag också.

Måste tvätta, det är min mission denna veckan. 2 om dagen, målet är tomma korgar.. igen. Går så fort, kommer mig inte för, och det får vara så.

Jag och vovve väntar in våren. Då kan vi leka ute, aktivering och rörelse. Han kan vara hemma fler dagar.

Igår flyttade vi den tvn vi haft uppe. Ingen använder den. Tv-rummet kanske kan få vara gästrum och åter, arbetsrum. Jag vill skriva, det var min plan, men så kom jobbet ivägen, och utmattningssyndromet. Så sorgligt, besvikelse.

Det var bara en tidsfråga, egentligen. När man flera månader säger till sig själv; Akta dig så du inte smäller, har man egentligen redan gjort det. Visst är det hemskt? Man kör på bara. Läser på gruppen på facebook, vissa är hemma i många år, vissa börjar jobba för tidigt och smäller igen värre. Vissa hemma något år och börjar på 25%. I många fall verkar läkare vara olika förstående. Blir jag någonsin frisk? Den frågan kommer och går i mitt huvud. Ja, jag har bestämt mig, jag ska bli frisk, det får ta den tid det tar.

Nu ska jag se på serien. Kram på er som läser. Kommentera gärna.

God fortsättning på 2024.

Ni som faktiskt läser min blogg har säkert märkt att det varit inläggsbrist.

Jag sammanfattar det med några få ord:
Kaos - mått väldigt dåligt psykiskt - bilproblematik och julledighet med firande.

Om jag skulle återberätta skulle det bli ett oerhört långt inlägg. Nu ligger det bakom mig och vi har tagit de första stegen in i 2024. Vad kommer detta året bjuda på?

Jag försöker leva här och nu.
Min utmattning är högst närvarande och läget är sämre än förut. Under lovet har familjen fått ta alla promenader med vovven, jag har vilat och inte gjort mer än jag måste. Betyder att tvättberget är stort just nu. Till veckan börjar ungdomarna skolan och vovve kommer vara hos dagmatte 3 dagar. Jag måste vila. Promenaderna drar mycket energi. Det är jobbigt att lämna honom, jag får dåligt samvete, men dagmatte går promenad länge hon, då får det vara så.

På tisdag ska jag till min präst. Längesedan nu. Sen har jag fått en tid hos kuratorn på vårdcentralen, ska se vad hen kan hjälpa mig med. Läkarbesök närmar sig för att förlänga min sjukskrivning. Det finns inget alternativ. När man går in på Ica Maxi och hjärnan loggar ut vid grönsakerna, det blir jobbigt med alla färger och hyllor och människor. Jag tittade ner och blundade bara för att stänga ute alla intryck. Blev helt yr och fick huvudvärk. Då finns inte alternativet att börja arbeta. Jag oroar mig inte för läkarbesöket, de har inte ifrågasatt mig hittills. Jag ska skriva min lilla lista med stödord. Som vanligt.

Det är så himla kallt. Ute men även inne då 2 element krånglar. Suck. Vovve fick första promenad på flera dagar, han var så nöjd och glad och trippade fram.

Nu är jag trött, peta in ved i spisen i köket och vila.

Kram på er.

Idag är det 2:a advent. Det masar sig mot jul. Längtar till julen. Maken är ledig mellan jul och nyår och tonåringar har jullov.

Veckan har varit tuff. Jag känner mig ensam och isolerad. Inget socialt sammanhang som man får på jobbet, och där är man social i överkant nästan.

Maken var borta och jag har agerat skjuts till bussar och APL plats. Det tar kål på mig. Det finns ju inget alternativ, bara göra och jag har inget emot det, förutom tröttheten som kommer emellan skjutsarna.

Mat lagade jag på måndagen redan, det var skönt att slippa göra mer än fixa pasta eller riset. Till veckan har tonåringar lovat att laga mat varsin dag. Jag kan laga mat mamma sa min son, så imorgon ska jag fråga om han vill ha sin dag, dottern tar onsdagen.

Det har tillkommit ett stressymtom, hjärtat gör dubbelslag. Typiskt symptom, hade det för längesen när orken inte fanns, anledningen var min alkoholdementa pappa.

Idag hämtade mamma mig och vi åkte till stan för att komplettera julklappar. Det var trevligt att komma ut en sväng, se något annat en stund. Vi fikade med kaffe och lussebulle när vi kom hem. Nu är saffransbullar slut, får försöka baka en omgång till.

Imorgon tror jag det blir att slå in julklappar, med julmusik att sjunga med i. Gåvokort till ungarna gjorde jag förut, nu bara att slå in.

Jag är gammelmoster också, lille krabaten fyller hela 2 år på tisdag. Jag och mamma handlade lite kläder billigt på Lager157. Nu ska jag slå in det i ett paket och skicka som en liten julklapp. Då får han ett nyttigt paket stackars barn. (Ler).

Nobelfesten i full gång på tv. 16 år sedan svärfar gick bort också.

Imorgon kanske jag delar med mig av mina kalenderöppningar. Kom av mig att skriva i början av veckan.

Snart sängdags, sov gott!

Första söndagen i advent är så stämningsfull tycker jag. Det är oftast här hemma, nystädat och pyntar. Mest pyntkraft lägger jag på köket. Det är hemmets hjärta för mig på något sätt.

Idag kom mamma på adventsfika. Så mysigt. Vi planerade för mat på julafton. Min frestelse är ett måste tycker hon, maken ocg jag med. Sen såklart annat vi ska ha med, men den är viktig.

Första ljuset tändes på fikat och vi åt hembakade pepparkakor och lussebullar. Det var så mysigt.

Sen går jag inte glömma min adventskalender lucka 3 som innehöll fina stenar till att pynta naglarna med. Hur det ska gå till blir en annan fråga. Dottern får hjälpa mig. Hon har andra nagelresurser än jag har.

Till veckan åker maken bort 3 dagar. Jag vill inte vara själv. Det innebär även skjutsningar av 2 tonåringar hit och dit på både morgon och kväll. Vi brukar dela på skjutsandet, men nu går inte det. Jag behöver planera så min hjärna inte stänger av helt. Vi går dela på alla promenader jag och tonåringar, vovve får åka till dagmatte tisdag, onsdag och fredag. Han mår bra där och jag kommer inte ha en chans till ork, det är hemskt att det är så. Jag har så dåligt samvete gentemot vår älskade hund. Jag är hemma hela dagarna, vilket borde göra att jag har all tid i världen för långa promenader och aktiviteter för honom. Den som haft eller har utmattningssyndrom, förstår mig precis.

Men!!! Ni som inte haft eller har det, tänk er att ni ska gå upp för trapporna i ett höghus på 15 våningar, då hissen är trasig. Ni måste verkligen upp till dem våningen då ni har ett viktigt möte just där. Ni går upp för första andra tredje och fjärde trappan, känner inget speciellt. Beror på hur vana ni är att gå i trappor. Femte trappan börjar andning bli ansträngd, sjätte trappan känns det kanske i låren. Här går tempot ner lite, 6 trappor är ganska många ändå. I trappa sju och åtta börjar ni flåsa lite till, här tror jag att ni pausar lite på avsatsen innan trappa nio. När ni tagit er upp till tionde trappan tänker ni säkert; - Fyyy men ååå laga hissen!!! När ni sen når målet på våning 15, sjunker ni kanske ner på en stol vid målet och ber om ett glas vatten.

När man är i en utmattning, kommer de där symtomen mycket tidigare än för er som är friska. Kanske börjar andningen bli ansträngd i första trappan och i trappa två är orken i stort sett slut.

När man har en älskad 4- bent vän som behöver mer rörelse och aktivering än man orkar gör det ont i hjärtat att inte kunna tillgodose.

Därför får min vovve gå till sin dagmatte fler gånger kommande vecka, både för hans skull och min egen.

Jag är fortfarande i akutfasen i min utmattning. När vänder det undrar man? Så sjuk är jag väl inte?
Men när man är 6 personer vid ett fikabord och jag inte orkar fokusera på vad de säger för det är olika höga ljud, man pratar flera stycken samtidigt då inser jag att; hur i hela friden ska jag kunna gå till mitt jobb när denna situation gör mig så sliten. Det går ju inte!

Det är juletid på jobbet också. Då jag arbetar på fritids som fritidspedagog är ju julpyssel en central del i verksamheten. I år missar jag det och jag känner mig lite sorgsen. Alla glada miner och skratt från kollegor i personalrummet är speciellt de där dagarna innan julen kommer. Jag saknar livet, min dagliga rutin av att vara ?normal?, att fylla en plats och göra mina arbetsuppgifter som man ska göra. Men, det går inte nu, inte denna julen. Kanske nästa.

Önskar er en skön avslutning på första advent!

Äntligen blev den klar! Det tog lite tid, då jag inte orkar så länge i taget. Är väldigt nöjd med den.

Igår bakade dottern lussebullar, och jag hjälpte till. De blev supergoda.

Nu kommer adventskalenderöppning.
1/12 bjöd på detta nagellack. Är inte nöjd med färgen, så jag kommer nog inte använda den. Nu någon beige variant.
2/12 detta, ett vinrött nagellack som är mer i min stil. Det är med lite förväntan jag öppnar varje dag.

Efter en intensiv eftermiddag, med lussebullsbakning och diskning, matlagning och sen 3 timmars tv, samt morgonens 2 km promenad är jag helt slut, trött och huvudvärk. Jag har verkligen inte gjort ett enda dugg idag. Dottern gjorde amerikanska pannkakor till lunch, jättegott. Nu ska jag fundera på middagen. Finns lite av varje i kylen.
Lutar åt att göra något av blandfärs. Kan bli biffar korvbröd med potatis i airfriern.

Nu önskar jag er en trevlig kväll.

Man måste orka vara frisk för att vara sjuk finn det något som heter. Ja så är det verkligen.

När dag 90 i ens sjukskrivning passerat slutar arbetsgivaren betala ut de 10% extra sjuklön. Här träder nu AFA in och täcker upp en del till så man inte förlorar så mycket inkomst. Har kollat belopp men det är Har man även en sjukförsäring från facket, om man valt att vara med där, kan man även söka där för att få en sjukersättning. Nu har jag i alla fall ansökt om båda försärkringarna, så får vi se hur det går.

Jag är egentligen för trött för att sitta här idag. Gick promenad men hunden som vanligt när jag kör ungdomar till bussen. Idag 2,5 km och dryga 50 minuter. Insåg att dottern som har APL på vårdboendeet hemma, glömt lunch så jag haffade en Billys pizza och körde dit med den. När jag kom hem fikade jag och fick lägga mig. Kl 11 fick jag hämta sonen vid bussen och kl 15 ska jag hämta dottern vid APL-platsen. Taxiverksamhet. Det är bättre när de båda har sina a-traktorer igång. Dotterns strular nu så den står och väntar på hjälp att få fläktremmen spänd. Sonen kör dock sin, det är bra.

Nästa vecka åker maken på jobbresa tisdag till torsdag. Då hoppas jag verkligen att det inte kommer snöa en massa, då får jag köra fram och tillbaka hela dagarna, och då kan jag inte göra mer de dagarna, förutom att vovven ska ha sina promenader. Då är det vila som gäller, mellan alla åtaganden.

Jag väntar in paket från Temu och Shein. Så spännande är det. Det finns lite julklappar, vintertäcken till hunden, och lite annat roligt i dem. Minns inte allt jag beställt, blir glad överaskning när det kommer.

Önskar er en trevlig dag! KRAM

Att handla i en stor matbutik är en utmaning när man har en utmattning.

In i affären, flera människor som tar scanners vid ingången. Vid alla avdelningar i butiken finns flera människor som går hit och dit, de har sitt mål vad de ska ha och går för att hämta det. Korgar står mitt ivägen, folk står vid varuhyllorna och plockar i sina korgar. De pratar sinsemellan vad de ska ha. Ofta är det trångt att ta sig fram.

Ju längre in i butiken vi kommer, ju rörigare blir min stackars utmattade hjärna. Där kommer problemen smygande. Att orientera sig och hitta varorna och var de finns, blir svårt. Tur jag har en förstående man med som kan peka och säga; Där, rakt fram eller bredvid dig.

Väl i bilen kommer tröttheten och man glor tomt framför sig. Huvudvärk kommer för att stanna som en oinbjuden snyltgäst.

Hemma ska varorna in i skåpen, där kommer något av en yrsel. Någom form av illamående, kan dock vara hunger. Dricker te och äter en bulle och stirrar tomt framför mig själv.

Enda saken att göra just nu, att vila, vila och vila. Jag betalar min tur till affären med utmattning av alla ljud och synintryck och massor med information överallt. Men! Jag behöver komma ut!!! Hemma i all ära, men att göra något även så litet har ett pris, det betalar jag gärna någon gång, då och då.

Detta är ?utmattningssyndrom? i all sin härlighet.

Soffläge och blunda med vinterstudion i bakgrunden.

Ciao!