För en vecka sen fyllde svågern 60 år så i lördags åkte vi 25 mil för att fira honom och umgås med familjen. På vägen fick jag ångest och kände oro. Det har aldrig hänt förut. Flera gånger under dagen fick jag gå och vila, mycket ljud och intryck. Heller aldrig hänt mig förut. En lyckad dag. Till hotellet på kvällen. Låg i sängen tills vi skulle lägga oss för natten. Söndag morgon innebar hotellfrukost med hela högen, sen satt vi i lobbyn och umgicks allihopa. Även här mycket ljud och intryck, huvudet kändes svullet och huvudvärk.

Jag fick ny medicin för min depression, men jag tror det inte behövs. Överväger att skippa den. För vad ska den göra för nytta, egentligen?!

Igår vilade jag mycket. Försökte mig på att se på film, andra omgången gav jag upp. Orkade inte fokusera och det blev rörigt. Maken satte på ett program, jag fick ge upp. Blev bara snurrigt och rörigt, jag gick och lade mig.

Detta är inte jag, inte alls. Hur länge ska jag behöva vara hemma? I förmiddags tänkte jag på jobbet och började gråta. När jag tänker på jobbet tänker jag; Jag vill inte, det går inte. Ändå, förstår jag ännu inte detta. Alla har fattat före mig.

Jag har legat i sängen och sett ut genom fönstret, på löven utanför. Jag har tänkt att jag kommer ligga här och titta på när löven gulnar och faller till marken. När höstregnet slår mot rutan, när frosten kommer och när grenarna är täckta av snö. Och det gör ingenting. Frustrationen börjar avta och jag har insett att jag ska vila.

I eftermiddag kommer en kollega på kaffe. Hon bjöd in sig direkt när jag berättade. Underbara människa. På jobbet hörde jag idag att på mötet nämndes att jag skulle bli borta länge och vikarie skulle sättas in. Ingen förstod varför. Tänk så lite vi vet om varandra. Stor arbetsplats, man ses utomhus med barnen, men då pratar man om annat. De som vet är de närmsta kollegorna och de verkar inte sagt något. Tror inte någon speciell kommer höra av sig, för vad ska man säga?

Inför besöket har jag lyckats sopa hallen och köket och plockat lite. Sonen kom hem tidigare och sa; Vad fint du städat mamma. Älskade barn.

Imorgon behöver jag också vila. Vi ska på föräldramöte på kvällen på dottern börjar gymnasiet. Blir intressant att se hur det går.

Nu ska jag vila, titta ut på löven utanför, kanske blunda lite. Om jag lyckas döda flugan som irriterar mig först.

Ha det så gott ni som läser.