Nu har jag varit hemma i 3 veckor. Dagarna går, jag vilar. Vilar, vilar och vilar lite till. Jag gör saker om jag känner att jag vill och orkar. Typ städ och tvätt. Jag är ju hemma hela dagarna och alla andra är ju på sitt. Det blir en del tv, film och serier, maraton typ. :)

Jag börjar långsamt förstå. Förstå att när jag varit på en plats med mycket människor, ljud och intryck kommer tröttheten. Hjärnan lixom checkar ut, den tar pauser och det är ingenting jag kan styra över. Hjärnan tar inte in mer information lixom.

Maken och jag var på ett möte i torsdags, 2 timmar långt. Där gick det relativt bra, men jag fick frågor jag behövde tänka efter innan jag svarade på. Tur han var med och tog kommandot emellanåt. Då hann jag med att begrunda svaret en liten stund. Vi åkte till affären efteråt, behövde handla. När vi kom till slutet av affären hade min hjärna typ gått ner på sparlåga. Jag skulle leta efter bakplåtspapper, jag orkade helt enkelt inte leta efter hyllan ens. Maken pekade ut den så kunde jag hämta det jag skulle ha.

I går kväll skulle vi fira min födelsedag, maken var borta och kom hem sent på kvällen, sonen har APL och kom även han hem sent, både onsdag och torsdag. Vi hade även mötet på torsdagen så vi bestämde att vi skulle fira på fredag kväll.  Mamma skulle vara med också. Fredagen inleddes även med baksmälla och jag var så trött. Familjen lagadde mat och det blev så trevligt alltsammans. Ju längre fram kvällen led kom hjärnaqns sparlåga och checkade ut. Flera gånger.

Det börjar gå upp för mig att hjärnans förmåga är oförmögen att ta in för mycket, och att efteråt kommer baksmällan, och vad baksmällan är. Min bästa vän har för 3 år sedan gått in i väggen och hon har beskrivit detta för mig. När jag gjorde det, frågade jag henne om just hjärntrötthet och jag förstod inte i början. Nu gör jag det.

Om 5 veckor är mitt sjukintyg slut och jag kommer gå till läkaren på återbesök innan, hoppas jag. Jag kommer inte kunna gå tillbaka. Inte efter 8 veckor. Att trappa upp då kommer inte funka. Jag känner fortfarande "JAG KAN INTE, JAG VILL INTE, JAG ORKAR INTE!!!" De jag pratar med säger; Vila är det som gäller, att välja vad du lägger energin på, för många moment samtidigt, då kommer baksmällan värre. Promenader med hund ger både motion och friskluft samt dagsljus. Min tanke är att en timmes promenad blir bra på morgonen för både mig och hund givetvis. Jag kommer säkert inte ha problem med fortsatt sjukintyg, men oron finns där.

Bifogar en bild idag som beskriver exakt hur det är. Kopiera gärna men ange länk till bilden; https://hannaslillaliv.blogg.se/2023/may/hjarntrotthet-och-tips-mot-hjarntrotthet.html

Ha en härlig helg!!! <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag sa maken; Det blåser inte, vi eldar. Jag såg på honom; Passa på, ta sonen till hjälp. - Vill du inte ?tutta på?? - Jo, det kan jag göra, sa jag. Sen vilar jag. Han var nöjd med den lilla insatsen. Han är fantastisk! Jag har de sista dagarna,...

Precis! Idag är värsta dagen på väldigt länge. Vilade när jag kom hem från den vanliga turen med ungdomarna till bussen och vovve till dagmatte. Kom hem, lade mig. Orkade inte slappna av. Jag har tvättat en maskin tvätt, samtidigt vilade jag i soff...

Ja så gick dagen idag också. Vi har slappat och vilat jag och vovven. En promenad på eftermiddagen blev det också, sen lade jag mig och stängde ögonen, tror jag somnade en sväng. Som ju väldigt sällan händer. Känt mig ensam, fast inte så farligt....

Kylan släpper inte! Stackars vovve? det går inte att ta en promenad i den här kylan. Jag orkar ju inte gå med honom heller.. Jag behöver också röra mig och få frisk luft. Ska prata med kuratorn nästa vecka om just hur mycket jag kan göra och belasta ...

God fortsättning på 2024. Ni som faktiskt läser min blogg har säkert märkt att det varit inläggsbrist. Jag sammanfattar det med några få ord: Kaos - mått väldigt dåligt psykiskt - bilproblematik och julledighet med firande. Om jag skulle...