När jag nyss frågade min bästa vän om hon förstått att jag närmade mig väggen, sa hon ja. Anthony försökt säga det på olika sätt, och även när jag började paniksöka andra jobb. Frågade när hon började se och påpeka, sa hon - i början av året, kanske. Det är längesen. Min syster sa, densomär vid väggen får reda på det sist. Så rätt.

Vad ska jag göra med tiden varje dag? Städningen, som är så eftersatt, fulla tvättkorgar och annat hushållssaker. Kanske jag får lust att baka, brodera, har ropat in billiga på tradera. Långpromenad med hunden. Hälsa på mamma. Bara glo. Men jag känner mig onyttig, jag är ju pigg och glad. Men när jag tänker på jobbet kommer tårarna idag. Jag trivs ju på mitt jobb, trots allt. När orkar jag tillbaka?

Chefen var mindre nöjd när jag pratade med honom. - Det var ju skit detta, för dig alltså. Undrar om han även tänkte på sig själ och verksamheten. Ingen vilja en utbränd medarbetare.

Leva som vanligt. Upp på morgonen, väcka ungdomar, dricka kaffe och när alla åkt, ta en långpromenad med vovve de dagar han är hemma, blir dagmatte ibland.

Förhoppningsvis samtal med prästen. Men framför allt, vila, bara glo. Hur gör man det?

Till slut, gav jag upp. Det är ohållbart nu, mitt mående, och jag måste verkligen ta tag i det och en gång för alla komma någonstans.

Sist var jag hemma 2 månader 100%, 6 veckor med 50% och 3 veckor 75% sen semester och sen hela hösten 75%. Jag fick nytt jobb efter nyår och fick tjänstledigt 6 månader. Den arbetsplatsen jag hoppades så på blev det kaos och jag valde att gå tillbaka till min hemkommun. Jag fic jobb på en annan skola (är fritidspedagog men jag har nog nämnt det i tidigare inlägg) och hoppades så att det skulle bli bättre. Jag hade gått tillbaka på heltid och kände att jag klarade av det.

På nya skolan började det så bra. Jag skulle tillhöra en förskoleklass och samarbeta med 2 förskollärare. Under höästen blev belastningen hög både på fritids och i skolsamverkan. Hemma fanns en familjesituation som krävde sitt. 2 gånger kallad till chefen gällande arbetet i klassen och sen min hemsituation. Frånvaron var för hög ansåg han och att i längden skulle det inte fungera.

Jag blev mer och mer trött och ledsen. Orkade inget hemma och måendet blev sämra. Redan då borde jag ha larmat men man kör på. Inför hösten skulle jag byta arbetsuppgifter. Semestern kom och oron inför hösten, fanns i huvudet hela tiden, vilan räckte inte till.

För några veckor sedan bad jag om en tid till psykiatrin för ett möte. Det blev en konstaterad utmattning och jag valde att sjuksriva mig på deras uppmaning. 6-8 veckor. Så här sitter jag nu. Vad ska jag göra? Vad händer nu med jobbet. Jag vet att företagshälsovården kommer kopplas in och så även HR. HR har jag ingen bra erfarenhet av. Jag kommer kräva att den personen inte ska vara min kontaktperson.

Jag vill inte erkänna att jag inte orkar men jag vet att det är så. Lämna kollegor i sticket så att säga, men det borde jag inte göra. Det är svårt att få vikarier, och det gnager i mig.

Jag har skrivit till prästen i församlingen där jag bor, man kan få samtalsstöd där. Väntar nu på återkoppling från henne och en tid.

Nu kan jag ta hand om mig och min familj ett tag. Du ska orka, sa läkaren på psykiatrin, med din familj och dig själv. Hon har rätt, nu ska jag fokusera på mig själv, sen får jobbet vänta. Det finns (förhoppningsvis) kvar när jag är redo att försöka igen.

Jag var på intervju förra veckan på vårdbeoendet där jag bor. De skulle höra av sig innan veckans slut, kontakt med mina referenter först. De hörde inte av sig. Nytt jobb är inte lösningen sa min syster, hon har rätt, hon också.

Klockan 13 ca ska min son hämtas vid bussen och vi ska hämta hunden som är hos dagmatte. Många hundar att leka med har han, älskade vovven vår. Ska försöka få några timmar i veckan så han får socialt umgänge med sina kompisar.

Nu är det bara att gilla läget. Sitta och glo och inte veta vad jag ska göra på dagen, jag kommer ha svårt att få något gjort, också.

Blir nog inlägg lite oftare nu, när jag har tiden och behov av att skriva lite oftare.

Önskar er en bra dag!