Jag får ofta tankar i huvudet gällande min nuvarande hälsa och min situation. Men oftast är det meningen; När kommer jag tillbaka? När blir jag normal då?

Ja? jag är ju normal? Eller är jag det? Ja är väl svaret, jag är normal.

När ska jag komma tillbaka då? Ja det ser jag inte i närmaste framtiden och tillbaka till mitt nuvarande arbete skrämmer mig mer. Det är dock där jag ska börja prova, kanske klarar jag det?! Men.. DET känns högst avlägset just nu. Jag tänker inte på det med vilja, det kommer av sig själv.

Ifrågasätter jag mig själv om min plats i livet och tillvaron? Ja visst så klart jag gör. Jag får ofta höra; Du är så stark. Ja, så är det nog, och har varit det så länge att styrkan fått sig en törn. Jag tillåter mig att vara mindre stark, ta dagen som den kommer. Jag måste inte ha koll på allt, vara fullt planerad . Det börjar klarna.

Vila behöver man i min situation. Vila ja? det är svårt det. Hur vilar man? Hur ska jag koppla ner min röriga hjärna med något som är vilsamt? Jag är totalt uttråkad periodvis.

Jag var så trött idag, lade mig, har faktiskt legat för det har jag behövt och orkat idag.

Huvudvärk, yrsel, ljudkänslighet, svårt att fokusera, svårt att hålla isär saker t ex när det blir mycket runt mig, trötthet hela tiden, mycket inte som film när det är mycket som rör sig och högt tempo, promenader med hunden längre än 2 km ( försöker ändå orka 3 ibland för hundens skull), köra bil längre och kortare sträckor beroende på trötthetsgrad, tv och dataspel, orkar göra saker inte så långa stunder annars kommer trötthet och huvudvärk? o s v, o s v, o s vidare.

Detta är utmattningssyndrom!!!! Så illa är det, att tvingas begränsa sitt sätt att leva.

Nu ska jag se på program om Sveriges historia 12000 år tillbaka, idag börjar det vid järnåldern. Ha det gott!!!