Jajamän.. nervös var jag faktiskt när jag åkte dit. Prästen och diakonen drog vitsar för dem som redan kommit. Jag kände mig som lite av en outsider, åldern på besökarna var av den äldre skalan. Jag stod vid dörren och visste inte riktigt var jag skulle ta vägen. Till slut sa diakonen, ta dig mat och sätt dig så kommer hon snart (min präst alltså.) Då satte sig vår andra präst vid samma bord, och en annan präst i den församling som samarbetar med svenska kyrkan, Equmeniakyrkan. Det blev en trevlig timme med mat, kaffe och samtal. Jag är glad att jag faktiskt åkte dit.

När jag hämtat vovven och vi kom hem bäddade jag ner oss i sängen och såå skönt det var. Ändå har jag inte varit så trött som jag trodde, kommer säkert imorgon. Har lyssnat på kroppen och vilat både igår, och före och efter igår.

Igår skrev kollegan att de skulle gratulera en annan kollega som fyllde jämt för någon vecka sedan. Vi skrev en stund, och hon berättade att mitt namn står på tavlan under ?Vi saknar?, där namn på barnen i klassen men även när personalen är borta. De frågar efter mig och när jag kommer tillbaka. - Lova att du hälsar att jag saknar dem, sa jag. Hon lovade. Idag när jag gjorde mig klar för att åka till sopplunch kommer ett videomrddelande från kollegan. En liten film, där barnen säger; Hej Annika, vi saknar dig! De vinkade också. Då kom tårarna. Jag saknar dem, jag har inte känt det hittills. Det gjorde gott i hjärtat.

Men? den dagen jag ska dit, känns avlägsen. Det är där jag kommer arbetsprova 10 timmar i veckan, jag ska försöka komma tillbaka, men har inte bråttom.

Nu är det snart dags att sova! Sköt om dig, du som eventuellt läser mina inlägg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag sa maken; Det blåser inte, vi eldar. Jag såg på honom; Passa på, ta sonen till hjälp. - Vill du inte ?tutta på?? - Jo, det kan jag göra, sa jag. Sen vilar jag. Han var nöjd med den lilla insatsen. Han är fantastisk! Jag har de sista dagarna,...

Precis! Idag är värsta dagen på väldigt länge. Vilade när jag kom hem från den vanliga turen med ungdomarna till bussen och vovve till dagmatte. Kom hem, lade mig. Orkade inte slappna av. Jag har tvättat en maskin tvätt, samtidigt vilade jag i soff...

Ja så gick dagen idag också. Vi har slappat och vilat jag och vovven. En promenad på eftermiddagen blev det också, sen lade jag mig och stängde ögonen, tror jag somnade en sväng. Som ju väldigt sällan händer. Känt mig ensam, fast inte så farligt....

Kylan släpper inte! Stackars vovve? det går inte att ta en promenad i den här kylan. Jag orkar ju inte gå med honom heller.. Jag behöver också röra mig och få frisk luft. Ska prata med kuratorn nästa vecka om just hur mycket jag kan göra och belasta ...

God fortsättning på 2024. Ni som faktiskt läser min blogg har säkert märkt att det varit inläggsbrist. Jag sammanfattar det med några få ord: Kaos - mått väldigt dåligt psykiskt - bilproblematik och julledighet med firande. Om jag skulle...